Vicki - Jag läste en väns blogg och såg att hon skrivit om sin förlossning. "Det vill jag oxå!" tänkte jag då och vips.. här är jag nu och försöker minnas så mycket som möjligt. *ler*
Det började med att jag vaknade vid halv två snåret på natten. Ellen nånstans där omkring. Jag förstod först inte varför jag vaknade men kände snart att jag böhövde gå på toa. Så la jag mig igen för att sova men det gick inte. Jag var klarvaken! jag? Mitt i natten? Men så kände jag snart, strax före två att nåt var på G. Plötsligt fick jag jätte ont!

Det var jag inte riktigt beredd på då jag har haft en lätt graviditet. Hade förvärkar eller nåt liknande en gång två veckor tidigare men det var ju ingenting i jämförelse! Nå väl, när det släpte tänkte jag "skönt, nu är det över" Men så kom nästa... och nästa... Jag försöker väcka Tomas och får ett "mmm" till svar. - Det gör ont! får jag fram men får inget svar. så kom nästa värk.. När den lättar försöker jag väcka honom på nytt men se det gick inte. Efter nästa värk - tredje gången gillt! Då reste han sig upp med ett "Vänta" och tog fram klockan för att ta tid. Två min... Det kan inte stämma sa han och vi kollade nästa. Två min... Oj då!

Tomas blev plötsligt klarvaken och ringer förlossningen. De frågar om vattnet gått, mendet hade det inte, de fick veta att jag var första gångs föderska och att BF var två dagarsenare. De sa att vi kunde komma in så skulle de kolla men Tomas tyckte de lät skeptiska.
Det var inte lätt att få på sig lite kläder och skor inte då jag hade värkar mest hela tiden! Stövlarna var ju ingen ide att tänka på ens. Mina andra skor klämde nåt så fruktansvärt för att jag svullnat om fossigarna så de gick inte heller. - Det fick bli för korta Flip-flop! I Hissen ringer jag mamma som så envist bad mig ringa när det var dags men hann inte mer än slå nummret förs värkarna var igång. Sittandes på hiss golvet ringde jag ett kort samtal till mamma.

Det var inte lätt att sita på sätet i bilen sen kan jag lova! Förklaringen kom sen när jag säkert kom fram till förlossningen. - Jupp, jag hann dit! ;) Fem min tog det att åka då det var bil fritt och alla rö-ljus blev gröna så fort vi närmade oss. Vi ringer på ytterporten och vi blir insläppta via port telefonen. Sen velade vi lite då vi aldrig hade varit där inne förut menså hittade vi rätt ganska snabb. När vi kommer till rätt våning ringer vi på nästa dörr. Där får jag sätta mig igen eftersom värkarna blev för jobbiga. Då hör jag en kvinnlig röst på andra sidan dörren - Hämta rullstolen! Jag hade lust att säga att jag klarar inte av att sitta! Det gör alldeles för ont! Men jag fick inte fram nått..

Nu börjar mitt minne sviga mig lite men jag minns att de kollade massa apparater och försökte hitta barnets hjärtljud. Men de fick inte fram nåt! De såg att barnet rörde lite på sig men hjärtljuden hittade de inte. Så kallades en läkare in som frågade om de kollat hur öppen jag var. Nä, det hade de inte...... 9 cm!

Oj då! Och mitt i alltihop behöver Tomas gå på toa! Kris var det visst. Jag sa nej ;) men barnmorska sa att det kunde han göra för barnet skulle inte komma ut än! Han hann tillbaka. :) Jag minns inte när jag fick lustgasen men den gjorde susen! Visst värkte det som en tok och jag tryckte munstycket så hårt att jag hade blåmärke på näsbenet i flera dagar efter! *skrattar*

Jag skrek! Oj vad jag skrek! Inte bara för att det gjorde ont men även för att jag ville få det avklarat så fort som möjligt för det här ville jag inte vara med på! *S* Det lilla jag minns under förlossningen var att barnmorskorna fick påminna mig ett antal gånger att ta bort lustgasen imällan värkarna *fniss*, att jag ett par gånger nämde att jag var snurrig och att jag säkert och bestämt sa till Tomas - Aldrig mer! hehe.. de orden ångrade jag så fort vi var hemma med grodan ;)

En annan sak jag minns var att mitt under en värk bestämde de sig för att vända mig på sidan! Det ville ju jag självklart inte vara med på för det gjorde ju så ont men de envisades och tillslut kopplade det för mig vad de sa. Bebbens hjärtljud sjönk! Väl på sidan gick det jätte bra! Hjärtljuden var normala och jag hade lättare att ta i när jag skrek! ;) Tomas satt på en Kontorsliknande stol, en sån med hjul på, och jag pressade mig frammåt när jag tog i så han var tvungen att spjärna emot för att själv inte rulla bort från sängen och jag tippa i golvet! *skrattar* Han försökte ge mig massage eller smeka mig efter som det hade vi hört på föräldra gruppen att det kunde hjälpa kvinnan att slappna av men se den gubben gick inte på mig! Jag blev irriterad och slog bort hans hand. hehe, men så märkte jag att jag ville ju ändå känna honom nära för hans stöds skull så jag tog hans hand och det var det enda som funkade! :)

Kl. 4:11 (två timmar efter att vi kommit fram till förlossningen) föddes vår grodprins! 50cm lång och 3330g

Att vi kallar honom Grodan beror på att när han låg i magen låg han tydligen konstigt med fötterna så han kunde vika upp dem mot smalbenet! Gulligt tyckte vi!

Väl uppe på mammas bröstkorg kunde vi slappna av alla tre.. eller två för en stund. Lille gossen, som vi dagen efter bestämde oss för att kalla Isac, hade det gott lite för fort för. Hans lungor hade inte hunnit anpassa sig ordentligt och pressat ut allt fostervatten så han andades lite konstigt. Så barnmorskan tog med honom och pappa till ett annat rum medan mama fick vila lite. Där gav de honom syre i mask och en slang i näsan för att fixa till det.

Så fick familjen vara tillsammans igen! :) Lyckliga efter en dröm förlossning! *ler*