Vi har tittat och funderat på en ny säng till isac till våren. "Kura" från ikea.  Men så råkade jag se en på blocket som jag visade Isac och frågade om han ville ha en sån här . "Jaa!" svarade han direkt. *ler*

Får hoppas att det kommer ut fler på blocket till våren med bra pris *ler*

Jag kan varna för att det inte är en rolig förlossnings berättelse. Jag vill inte skrämma någon men förlossningen var inte komplikations fri och slutade med kejsarsnitt. men det slutade bra och återhämtningen var mycket lättare än efter den "normala" förlossningen med Isac.

Jag vaknade tidigt på morgonen på den beräknade förlossnings dagen och gick på toa, precis som innan isac skulle födas. Men kunde inte somna om. Då kom första värken. När Isac föddes vaknade jag vid 2 på morgonen och 4:10 föddes isac. Denna gången vaknade jag vid 4 tiden. (so far var början på förlossningarna lika) Men det dröje innan nästa värk. Efter andra värken väckte jag tomas och sa att det har börjat men det är ingen panik för det är så långt mellan värkarna (kanske 5-8 min... ehem... jag vet det är inte långt men det tyckte jag då.)

Första tiden tomas tog mellan värkarna var 5 min. Till andra värken var det 2 min.. efter den var det bara 1 min!
oj då, det var bara att ta väskan och ringa förlossningen. Tack och lov att min lillasyster sov över hos oss den natten. Jag kröp till bilen för att jag hann inte resa mig upp mellan värkarna.

Vi hann inte mer än åka ut från bostadsområdet innan Tomas fick ringa ambulansen och vi stannade vid Lilleruds gymnasiet (som man kan se från isacs sovrums fönster) och väntade in ambulansen. Jag kände genast att det kändes annorlunda i jämförelse med den förra förlossningen men det hade jag inte ord på just då. De enda ord som fanns i mitt ordföråd var "aaaaaaajjjjj" och "det gör ooooont" För mig kändes det som om det tog en evighet innan ambulansen kom men det var nog ca 5 min. (ser ni oxå mönstret... 5 min, 5 min, 5 min)

Jag minns att jag sa nåt i stil med "det blir första gången jag åker ambulans" (sluddrigt) till ambulans-förarna. Tomas fick åka efter i bilen för de skulle hämta upp en barnmorska efter vägen så tomas fick inte plats. Sen blev allt bara sluddrigt och allt gick i ett. Jag minns att barnmorskan sa nåt med att de skulle stanna vid vägkanten om jag skulle föda innan vi kom fram.

Väl framme kom tomas ungefär samtidigt som oss. Plötsligt befann jag mig i förlossnings salen och det enda jag minns där ifrån var smärtan i värkarna, barnmorskans allvarliga ansikte som upprepade gånger bad mig att andas och att krysta i stället för att skrika. Jag tyckte hon var hård och kännslokall men det var bara "stridens hetta" som fick mig att känna så. Hon var i själva verket mycket omtänksam och ompysslande. Jag ropade några gånger "jag kan iiiinte!" på hennes upmuntran om att krysta. Så lutade sig barnmorskan fram över mit ansikte och sa att de måste göra ett akut kejsarsnitt för barnet har fastnat på vägen ut.

Jag hann få flera värkar på väg till operations salen. Väl där sövde de mig och det sista jag mins var att jag tänkte "nu kommer en till värk".

strax efter 6 var Pontus född. Den första tiden i livet utanför magen fick han spendera med sin far sugandes på pappas finger medan mamma låg på uppvaket.

När jag väl började vakna fanns en barnmorska där direkt och sa att det var en liten kille som ville träffa mig om jag orkade. "javisst" svarade jag och hon sa att det var bra för han var hungrig. *ler* Det kändes lite magiskt även om allt var som i dimma. Tomas kom in med det lilla knytet och visade stolt upp honom. Jag fick hjälp med at lägga honom till bröstet och han tog det direkt. Jag reagerade genast på att han inte var som isac på den punkten. Det dröjde ett dygn med isac innan han ville ta bröstet - efter att vi fått sked mata honom. Lillebror åt direkt.

Tomas åkte hem till storebror medan jag och lillebror kördes upp till rummet som vi fick bo i under de näst kommande 3 dygnen.

Strax innan hemfärd fick jag träffa barnmorskan som var med på förlossningen och hon sa att han ville komma ut med pannan först och det var därför han fastnade på vägen ut. (i vanliga fall kommer de med hjässan först.) Hon berättade oxå att hon trodde jag skulle föda i ambulansen. Vi hade ett fint samtal tillsammans och jag fick verkligen erfara vilken fin människa hon är och jag är väldigt tacksam för henne och de andra som hjälpte till med förlossning och snitt. Och inte minst - tacksam för den medecinska utvecklig som gör det möjligt att göra snitt.

Isac visade genast stolthet över lillebror när han fick komma och hälsa på. Och han är fortfarande mycket stolt över att han är storebror.

Som förlossning i sig föredrog jag den med Isac. Men återhämtnings tiden efter var bäst efter Pontus!

Vaginal förlossning +/-
+ man får vara med hela tiden och vara bland de första som får se det nya knytet.
- Man kan inte sitta och man kan inte "göra sina behov" (kissa och bajsa) utan att det svider och smärtar. HAND DUSHEN är din bästa vän! Det gör det möjligt att göra det man ska.

Kejsarsnitt +/-
+ Återhämtningen är såååå mycket lättare. Man spricker inte i underlivet, man är inte lika utmattad, man behöver inget hjälpmedel för att gå på toa, man kan sitta utan att det gör ont.
- Alla sprutor i låret för att minimera risken för blodproppar. (den risken finns alltid efter en operation.) och jag behövde stödstrumpor som räkte ända upp till knäna både dag och natt i 2 månader (oxå för att minimera blodpropp risken). Man får inte lyfta något tyngre än det nyfödda knytet (alltså fick jag inte lyfta Isac) på 3 månader. Inte ens matkassar. Och när jag bar den lilla var jag tvungen att bära honom nära kroppen. (+)

det ni! han är hela 6 månader, snart 7!

det är helt otroligt vad tiden går fort. Dessa månader har varit händelserika för hela familjen.
Det är renoveringar, pontus utveckling  (lyfta huvudet, hålla i saker, äta mat, få tänder, krypa och så vidare) isac är blöjfri, MASSA snö, jag (vicki) har utveklat fler av mina talanger - fotograferingen (långt ifran "danielklass" men rätt bra ändå om jag får säga det själv), tomas har byggt en egendesignad TV/terrarie/skåp-vägg (gör snygg!), jag har kontakt med en SUPER bra mödravårds-psykolog, Isac är en stolt storebror, vi börjar äntligen få ordning i hemmet och rutiner, tomas har fått fast jobb trots anställnings stop, han blev dessutom "head hentad" (ett byggföretag såg honom arbeta och ville ha honom, ringde tomas tillfelliga jobb och bad Tomas jobba för dem) varpå cheferna fick eld i baken och anställde honom innan han försvann, Isac har blivit en riktig pratkvarn och uppfinningsrik som sin far.

Ja, det är massa mer men jag tror det får räcka. *ler*

Och mitt uppe i allt det här så insåg vi - BLOGGEN!

Så här är vi nu. hehe.

Jag har ju heller inte berättat min förlosnings berättelse. Jag kan säga att de båda förlossningarna var som natt och dag. (pontus förlossning var den svåraste men den vr lättare att återhämta sig från än efter isacs förlossning)

men det berättar jag om i nästa inlägg.

jag ska oxå i ett inlägg skriva om det gångna året - och inte att förglömma - de 10 år som gått och det nya årets start. men mer om det efter "förlossnings inläget"

vi önskar er alla en underbar dag!!

och som avslutning måste jag tipsa om "Ketchup mammans blogg"! helt underbar! Två favorit inlägg är detta och detta. Skratta och njut! *ler*